Personer och organisationer tenderar att fatta beslut baserade på gamla vanor och intuition, ofta mot bättre vetande. Varför är det så svårt för många organisationer att fatta beslut baserade på principer och fakta när dessa går emot magkänsla och ryggmärgsreflexer? Jag kommer att prata om exempel på sådana situationer, förmodligen med ganska stor igenkänningsfaktor, och om vad en gammal humorsketch har med agila metoder och organisationsförändringar att göra. Kanske kan humor vara ett vapen mot dåligt underbyggda beslut?